Nyckeltjuv

All min tid de senaste dagarna har gått åt till att leta efter mina nycklar. De är helt borta. Jag har vänt ut och in på byxor och jackor. Tittat under bord och bakom soffdynor. Har till och med desperat börjat rota igenom kökslådor, verktygslådor, Franks leksaker, bokhyllan och porslinsskåpet.

Vi håller på att renovera hallen och allt är lite kaos. Men jag hade stenkoll på nycklarna fram till i tisdags morse. Nu finns de ingenstans. Jag börjar tro att de inte kommer komma fram förrän vi flyttar. Hallen kommer bli fantastisk i alla fall. Sneak peek kommer.

 

Nu har jag varit hemma för länge.

”Hade väl just stigit utav Huddinge-expressen när min son Klottrik kommer springande med något underligt i handen”. Så säger Martin Ljung i början av Far, jag kan inte få upp min kokosnöt. Av Povel Ramel. Det har jag lärt mig idag. Ja man lär sig nåt nytt varje dag!

Jag må va pensionär i en 30-årings kropp (eller den har nog åldrats till 45 under det senaste året) men jag gillar Povel Ramel och Robert Broberg. Eller i alla fall deras texter. Den underfundiga leken med ord har tilltalat mig enda sedan jag var liten.

Dessutom. Klottrik. Vilket namn va. Att det aldrig slagit stort är ett mysterium.

Dessutom. Huddinge-expressen!! Vad mycket roligare det låter än Södertäljependeln. Hädanefter åker jag alltid Huddingeexpressen in till stan!

Hundprommis

Det här med raska hundpromenader är inget som Ferdinand och jag jobbar med. Våra promenader går ut på att jag släpar honom mellan sniff-ställena.

Apkunskap

Min teknologilärare på gymnasiet sa en gång: ”Det här är apkunskap. Det skulle vilken byggare som helst klara av.” Kanske inte världens mest genomtänkta uttalande. Det handlade om nån uträkning och vi som gick natur skulle tydligen skämmas över oss själva om vi inte klarade av. Nu sitter jag återigen med bygguträkningar och känner mig som ett fån. Det är helt enkelt skillnad på att sitta och räkna på ”upphöjt till minus e” och att göra praktiska beräkningar. Sitter och funderar på en ny hallmöbel som vi ska bygga och jag är totalt förvirrad av alla uträkningar om hur mycket läkt vi behöver köpa. Tror jag börjar få det under kontroll nu i alla fall. Vi får väl se…

Storshopping

Spenderade 1,5 timme på affären i går. Det ser ut som sanslöst mycket mat. Hoppas nu att det räcker…

Barnöl

Citat från Idun– Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet från 1889.

”Enligt gammal sed skulle ett äkta barnsöl vara i tre dygn. Var det knapt med förtäringen, ansågs detta ha en skadlig inverkan på barnet. … Hur glupskt det kunde gå till vid dylika barnsöl, påpekas i det gamla, antagligen danska ordspråket om skräddarens barnsöl, ‘då man åt upp barnet också’.”

Nu döper vi ju i och för sig inte den lille hedningen och inte tror jag att vi orkar med en tredagars heller. Men det gäller väl för mig att förbereda ordentligt med mat i alla fall. Så det går bra för den lille pojken.

Ännu roligare låter ju i och för sig följande rader:

”Så snart modern var så pass återställd, att hon kunde taga tillbaka kommandot i huset, hade hon att ställa till en fest för de qvinnor, som hjälpt henne under sjukdomen. Detta gille lär ännu i denna dag utmärka sig för sin ysterhet, hvilken förr i verlden fick öfver alla gränser för det passande. Qvinnorna utmärkte sig vid dessa tillfällen för sin förmåga att dricka starka drycker och för sin lust att på de ströftåg genom trakten, som följde efter gillet, öfverfalla männen. Också ansågs det klokast för husets manspersoner att uppehålla sig i uthusen, så länge gillet varade. Detta stormiga gille afslutade de sedvanliga högtidligheterna, som följde en ung verldsborgares dop i den gamla goda tiden.”

Ett år.

Så mycket som hänt på ett år och så fort tiden ännu gått. Världens lyckligaste, roligaste, härligaste dag var för ett år sedan. Vår bröllopsdag. Frank var bara tillräckligt påtänkt för att jag skulle måsta pina i mig alkoholfritt vin hela kvällen. Allt annat var fantastiskt. Alla var fantastiska. Tänk att det är ett år sedan nu.

Trädgårdsinspiration

Var och åt middag hos ett fint par med en fin trädgård i somras. De har också ett nybyggt, grått hus. Men deras trädgård är större än vår. Och mer arbetningsbar (läs: inte bara en platt, smal remsa med gräs). Man kan till och med köra röjsåg på den. A är sanslöst avundsjuk.

Endel saker har vi liknande och i princip allt annat skulle jag vilja sno. Så här kommer några inspirationsbilder till mig själv till nästa vår.

 

Förlåt, jag trodde jag var på Berns

I dag har verkligen varit en dag utöver det vanliga. I förmiddags var jag och A på Selma Spa+ på taket till Clarion Sign. Vi tränade, åt lunch, badade i takpoolen och bastade. Frank var med sin farmor. Så härligt att bara vara jag och A. Vi han bara hem och få i oss lite mat sen bar det av igen. Till Berns på AW. Inte för att nån av oss hade jobbat…

Det visade sig vara karaoke på Berns. Så surrealistiskt. Som en bit av Säffle. På Berns.

Jag satt med ett gäng fantastiskt begåvade människor och de som uppträdde var i de flesta fall kanske inte så begåvade. Det slutar med att en av mina vänner går upp på scenen efter att en annan har anmält henne och låten är ”Survivor”. Mardrömmen av alla karaokesånger. Man tänker ”ja, men den har en bra refräng, den tar vi”. Men den går inte att sjunga. Det är ingen melodi. Det är jättemycket ord som kommer jättefort. Och det enda man kan är refrängen. Precis så var det. Det finns bildbevis, men det ska inte visas här. Kanske sparas till utpressningssyfte. Fast det blev mycket golv filmat också eftersom jag skrattade konstant.

Dessutom utsåg miss Inga Frank till det sötaste han sett.

Morgonbröd

Gillar kalljäst bröd. Att få helt nybakade frukostmackor nästan helt utan ansträngning på morgonen är härligt!

Det blir ju endel jobb kvällen innan förstås, men då är jag så mycket piggare än när det är dags för frukost.

En annan sak som är bra med kalljäsning är att degspadet är kallt. Det är det jobbigaste med att baka bröd tycker jag. Att få till de där 37 graderna. Nu brukar jag i och för sig mest se till så att degspadet inte är alldeles för varmt. Det brukar funka ändå.

Ett ungefärligt recept på dessa smarriga bröd är:

50 g jäst

5 dl vatten (kallt)

1 msk honung

1 nypa salt

1 dl frön (tex linfrö, solrosfrön, pumpakärnor)

3 dl flingor (vete, dinkel, bovete, kli)

250 g keso

600 g mjöl (ca 10 dl)

Rör ut jästen i lite av vattnet och häll sedan på resten av vattnet. Häll alla ingredienserna. Arbeta degen, som blir ganska lös, i 5-10 minuter. Lägg den på mjölat bakbord och vik ihop den några gånger, dela sedan i 12 ungefär lika stora bitar, de behöver inte bli så snygga. Lägg på plåtar och stoppa in dem i kylen.

Dagen efter drar du upp ugnen på 250 grader och tar ut bullarna ur kylen. Penslar med vatten och strör över frön.

Skjuts in i ugnen som du sänker till 225 grader. 15 minuter senare bör du ha spröda smaskiga bullar färdiga att ätas!