Vilse

Var ute med hunden och som vanligt gick jag vilse. Så typiskt. Börjar på en snitslad stig som leder in i skogen. ”Yes!”, tänker jag, ”det här blir en bra liten runda!”. Skogen har börjat lukta höst. Mer mustigt än den friska solvarma talldoften från i höstas. Mer svampig.

Kommer till en korsning. Ingen bra märkning längre. Kanske ska jag gå till vänster, men då kommer jag ju kanske fram till den där vanliga stigen, jag svänger höger. Går en bit. Stigen nästan försvinner och blir en liten smal gång mellan ormbunkarna under kraftledningen. Jag går vidare tills även den lilla upptrampade rådjursstigen försvinner.

Vägrar vända om. Det är ofta där det brukar gå fel, när jag inte vänder. Går rakt in i skogen upp mot berget. På berget går det lätt att gå. Tills stupet kommer.

Vägrar vända om. Släpper hunden. Med koppel i ena handen och hundgodis och hundbajspåse i den andra hasar jag mig ner för bergssidan. Ferdinand vänder om och tycker synd om sin sega matte som aldrig lyckas ta sig ner. Så ett sista hopp. Ner på marken. Står i sagoskog men hör bilarna bara 50 meter bort. Bilarna syns inte. De göms bakom en vägg av sly. Bilarna kan inte ana att den här uråldriga skogen finns här bakom.

Det var väl som jag visste. Det blev en bra runda!

Inbjuden!

Inte mindre än 2 inbjudningar i postlådan idag! Man kan ju inte bli annat än lycklig!

Snygga var de också!

A förstår inte det viktiga i att skicka ut riktiga inbjudningskort. Han tycker att det viktiga är att folk får reda på att det är fest. Men jag blir så himlarns glad för post som inte är räkningar utan försmak på en spännande och rolig fest så jag vill att mina gäster också ska få den glädjen.

Lycka och avundsjuka.

Ibland är Facebook verkligen knäckande för självförtroendet. Samma sak med bloggvärlden ofta. Alla visar bara upp det som gör dem lyckliga och lite bättre än alla andra. Eller skriver på ett humoristiskt sätt om sina missöden.

Tittade på bilder från en bekants bröllop. Otroligt vackra bilder. Fantastiskt vackra människor. Fina kläder. Härlig feststämning. Man riktigt såg hur härlig musik de hade på ceremonin. Hur bra de sjöng. Hur skönt solen värmde. Vilka bra tal som hölls.

Och jag blir avundsjuk. HUR kan jag bli avundsjuk?? Min egen 1-åriga bröllopsdag närmar sig. Jag har exakt lika fantastiska bilder och jag är ganska så övertygad om att vår dag var precis lika fylld med värme och glädje. Jag var också vacker i min brudklänning. Vi hade otrolig sång och musik på vigseln. Talen var underbara. Glädjen på festen otrolig. Den Hälsingska skogen visade sig från sin allra bästa sida.

Och dessutom är jag så lycklig nu fortfarande. Ett år efter. Ett år av otrolig lycka. 332 dagar av glädje. Jag har så mycket. Varför då önska något som andra har?

Nej. Dra ut den där elaka taggen avundsjuka. Nu ska jag glädja mig åt att deras dag var härlig. Vara glad för deras skull. Och hoppas att de är lika lyckliga som jag om ett år.

Örtagård

Jag hade stora planer på odlingsbäddar i betong eller ett litet kryddland i trädgården innan vi flyttade till huset. Får se om nåt av det blir verklighet i framtiden, men just nu fungerar min stora kruka bra. Vissa örter växer snabbare än andra och har brett ut sig en hel del. Men alla tycks klara sig ganska bra. Framförallt om man tänker på att de allra flesta är sådana där vanliga Coop-kryddor som jag satt ner i jorden.

Koriandern växer över alla bredder, har aldrig sett en koriander växa så. Tror till och med att den håller på att börja blomma.

Dragonen ser inte mycket ut för världen men den gav oss en smarrig bearnaisesås idag.  Timjanen däremot skulle behöva en kruka för sig själv.

Forever Friends

Det kanske finns de som inte tycker att man kan ha klematis som marktäckare. Men det har länge varit min dröm. Nu har jag två. En som ska blomma tidigt och en som blommar nu. Vi får se om de får så lov att klara av en flytt om ett tag, för sedan lantmäteriet var här och mätte upp tomten är de planterade ungefär 1,5 m utanför tomtgränsen. Vi har det i alla fall bättre än grannen, som byggt en pergola på kommunens mark. Inte för att jag tror att de gör något åt det. Men ändå. Han stod och drog lite förstrött i den ena fastgjutna stolpen.

Täcker inte så mycket mark än så länge.

Forever Friends

Jag och Lars Ohly

Bröstpump. Ett av de mest laddade orden i den politiska debatten i höstas. Frihet i en liten ask. Eller flaska. Det är en sån fördel att kunna lämna Frank och ändå inte behöva ge honom ersättning. Men pumpa ur varje dag för att gå på jobbet. Jag vet inte Larsa, jag tycker att det skulle vara lite jobbigt.

Dessutom är jag ju ganska nöjd med min föräldraledighet just nu…

Lattemorsa 2

Behöver verkligen skaffa mig en lattehållare om jag ska springa runt i stan såhär..